Tag Archives: Vladimir Putin

Ska också Putin få fri lejd, Miljöpartiet?

Edward Snowden

(Tycker resten av Miljöpartiet att Putins trofé ska hedras av regeringen? FOTO TT)

Med jämna mellanrum framstår Miljöpartiet som ett oseriöst parti. Om det inte handlar om lokalmedlemmar som tror att USA har förgiftat luften med så kallade chemtrails, gäller det betydligt mer seriösa företrädare som när de säger sin mening mer framstår som flummiga studenter än seriösa riksdagspolitiker.

Speciellt när det handlar om säkerhetspolitik.

Riksdagsmannen Valter Mutt har tidigare gjort sig känd för att vilja flytta statyer av Karl XII och Gustav II Adolf och ersätta dem med ”fredliga statyer”. Likt det man gjort i Baltikum efter den sovjetiska ockupationen, och Mutt fick utstå berättigad kritik och gyckel för det faktum att han vill radera delar av Sveriges kulturhistoria.

Numera är dock Mutt befordrad och han är Miljöpartiets talesman i utrikespolitiska frågor. I kvällens Agenda föreslog han att visselblåsaren Edward Snoweden, som efter att ha avslöjat amerikanska NSA:s avlysning numera är Vladimir Putins ”gäst”, ska transporteras till Sverige för att motta Right Livelyhoodpriset som han denne tilldelades tidigare i år. På frågan hur det ska gå till svarade Mutt spontant att det går att ta regeringsplanet.

Det tål att upprepas: Miljöpartiets talesperson i utrikesfrågor föreslår att en av Putins skyddslingar ska få ta regeringsplanet till Sverige för att acceptera ett pris. Samtidigt som västvärlden går igenom den värsta säkerhetspolitiska krisen sedan kalla kriget på grund av Vladimir Putin.

Valter Mutt säger själv att förslaget har stöd av både Gustav Fridolin och Åsa Romson. Men frågan verkar inte ha förankrats i regeringen och utrikesminister Margot Wallström vägrade kommentera.

Så det verkar vara ett spontant utspel från Miljöpartiets sida samtidigt som det visar hur oenig regeringen är. Det säger också mycket om Valter Mutts och hans partis syn på säkerhetspolitiken.

(David Lindén)

Annonser

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Skyll aldrig på fotboll, men på FIFA

Vladimir Putin, Sepp Blatter

(Är Blatter och Putin lite för goda vänner? FOTO TT)

Nyheten om att vare sig Ryssland eller Qatar gjorde något fel när de ansökte och fick fotbolls VM 2018 och 2022 kom lite för olägligt.

Ryska soldater befinner sig inne i Ukraina, Donetskprovisen har haft ett ”val” och Putin har nyligen deklarerat att Sovjetunionens pakt med Nazityskland 1939 inte var fel. Emiratet Quatar har också lyckats hålla sig borta från nyhetsflödet i och med terrorgruppen IS framfört i Mellanöstern.

Det ska mycket till innan man anklagar någon för korruption, men när det gäller FIFAs rapport finns många frågetecken. Rapporten, vilken bland annat hävdar att det pågått oegentligheter när Storbritannien ansökte om VM 2018, säger bland annat att ryssarna endast tillät att bara vissa av deras ansökningshandlingar granskades. Dessutom har ordföranden i undersökningsenheten i FIFA:s etiska kommittee Michael Garcia låtit meddela att han kommer att överklaga beslutet.

Den stora frågan är dock vad som kommer att hända om Putin fullbordar invasionen av Ukraina. Kommer Svenska Fotbollsförbundet att protestera hos FIFA eller ska man fortsätta och låtsas som om politik och sport inte hör ihop? För om det kan komma någonting bra ur denna historia är det lärdomen om att internationell idrott och storpolitik går hand i hand.

Fotbollen är och ska förbli en ren sport byggd på schysta regler. Men FIFA och speciellt den tidigare ordföranden Sepp Blatter har bidragit till att göra den lite smutsigare, och det kommer ta tid att reparera sportens rykte.

(David Lindén)

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Snowden borde blockats på riktigt

Vladimir Putin

(Vladimir Putins vänskap kostar, FOTO TT)

Den tidigare tjänstemannen vid amerikanska National Security Agency (NSA), Edward Snowden, som avslöjade USA:s avlysningsprogram och numera befinner sig i Ryssland som Vladimir Putins gäst, har tilldelats Right Livelihood Award, vilket ofta kallas för det ”alternativa Nobelpriset”.

Priset brukar delas ut i Utrikesdepartementets presscentrum i Stockholm, men i år har centrets nya skyddsklassificering gjort att utdelningen måste flyttas till en annan lokal. En händelse som föranlett diverse konspirationsteoretiker, både i media och på internet att påstå att avgående utrikesminister Carl Bildt ingripit personligen för att det var just Snowden som tilldelades priset.

För den som är någorlunda insatt i hur UD arbetar påståendet skrattretande. Men teorin om Bildts vendetta säger något om dagens USA-hat och dyrkandet av Snowden. Han har ju velat sälja in sin gärning som yttrandefrihetsförsvarare och det faktum att han har fått asyl i Ryssland hos en regim som i dag inte ens stödjs av Vänsterpartiet, ska mestadels ses som ”ett olycksfall i arbetet”.

Men Edward Snowden är ingenting annat än en spion som flydde till den stormakt som hade tjänat mest på den information som han hade kommit över. Det torde också vara få som tror att hans ryska visum inte kom med en prislapp. Att han senare menade att han gjort mänskligheten en tjänst bör tolkas som en del av hans försvarsmekanism.

Speciellt i ett läge som alltmer påminner om situationen under kalla kriget, då bland annat den svenske officeren Stig Bergling fick asyl i Moskva efter att ha sålt ut Sveriges kustförsvar till dåvarande Sovjetunionen. Bergling hävdade också att han enbart ville berätta för att förhindra en upptrappning av läget.

Men hade Snowden valt att gå till amerikanska medier med det han visste hade han kunnat vara samma sorts visselblåsare som Daniel Ellsberg som på 1970-talet avslöjade mycket av USAs vidriga krigsföring i Vietnam. Nu stödjer han genom sin närvaro Putinregimen, som i nuläget inte bara hotar Ukraina utan även Polen och våra Baltiska grannländer. Att då släppa in honom på UD och behandla honom som en internationell gäst vore att gå tillbaka till den tid då Sverige gjorde klart att man minsann ”inte sysslande med anti-Sovjetism” för att citera Olof Palme.

Det var dock inte Carl Bildts agerande utan en regeländring som hindrade honom från att ta emot priset på UD, och det är lite synd. För det hade varit helt rätt att säga att en sådan Putinlakej inte är välkommen till Sverige.

(David Lindén)

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Hallå valrörelsen! Det är krig i Europa!

Ukraine

(Ryska soldater vid en vägspärr i östra Ukraina, FOTO TT)

Under torsdagen om inte förr, märktes det av att det var valrörelse. Vid tio på morgonen höll Stefan Löfven och Magdalena Andersson presskonferens om Socialdemokraternas granskning av friskolor, och tjugo minuter senare kontrade Alliansens partiledare med att i sin tur hålla presskonferens där de presenterade förslag på skärpt brottslagstiftning.

Två initiativ som hör hemma i vanliga svenska valrörelser. Men årets upplaga borde vara allt annat än vanlig och det beror på det katastrofala läget i utrikespolitiken.

I onsdags invaderades Ukraina av ryska armén enligt Nato och otaliga vittnen. Det handlar inte längre om separatister, ”humanitära hjälpkonvojer” eller om misstänkta soldatförflytningar, utan om en bekräftad invasion. Mötet i Minsk som många – däribland BT:s ledarsida – såg som början på något positivt är därmed torpederat och president Porosjenko har avbrutit en planerad resa till Turkiet för att stanna i Kiev och koordinera en möjlig motoffensiv. Han har också bett EU om militär assistans, vilket också sätter en större press på Sverige.

Försvaret och Sveriges säkerhetspolitiska framtid måste därför nu debatteras på allvar. Tidigare är det bara utrikesminister Carl Bildt som vågat påpeka att det faktiskt pågår ett krig i östra Ukraina och det är därför klargörande att statsminister Fredrik Reinfeldt nu åtminstone har vågat säga att det faktiskt handlar om ”en krigssituation mellan två europeiska länder”.

Ensamt kan Sverige emellertid inte göra mycket och det är därför under all kritik att Vänster – och Miljöpartiet motsätter sig att Sverige tillsammans med Finland beslutat underteckna ett så kallat värdlandsavtal med Nato, som bland annat betyder att Natostyrkor skulle kunna öva i Sverige.

Likafullt är samverkan det enda som kan avskräcka Putin, och precis som Reinfeldt också sade i Sveriges Radios P4 Extra så bör man besluta om skärpta sanktioner när Europeiska rådet träffas på lördag. Men det gäller också att Sverige på allvar satsar på en utbyggnad av försvaret, och följer Kristdemokraternas uppmaning om att utreda vad ett svenskt Nato medlemskap skulle innebära.

(David Lindén)

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Europa får inte glömma bort Ukraina

Vladimir Putin, Petro Poroshenko, Nursultan Nazarbayev

(FOTO TT)

Det var ett svalt handslag som inledde ett ännu svalare toppmöte. Men Ukrainas president Petro Porosjenko skakade i alla fall hand med sin ryske motsvarighet Vladimir Putin, när de i eftermiddags träffades i Vitrysslands huvudstad Minsk.

Förhoppningsvis är mötet början på något konstruktivt när det gäller konflukten i östra Ukraina, som pågått alltsedan Vladimir Putin i våras annekterande Krimhalvön under förevändningen att han bjudits in för att skydda en grupp Ukrainska separatister.

Mötets mer prominenta delegater kan delas upp mellan Poroskenko – och Putinlägret. EU representeras av utrikeskommissionär Catherine Ashton, handelskommissionär Karel de Gucht och energikommissionären Günter Oettinger. Den sistnämnda har också deklarerat att EU har som mål att säkra gastillgångar för Ukraina under vintern om Ryssland vill stoppa dem. Putins allierade är Vitrysslands diktator Alexandr Lukasjenko och Kazakstans ledare Nursultan Nazarbajev, som började sin karriär som politisk kommissarie under diktatorn Josef Stalin.

Men närvarande diktatorer till trots borde omvärlden välkomna överläggningarna.

Det pågår ett krig i Ukraina, även fast en del vill hävda att så inte är fallet.

Pro-ryska separatister har skjutit ned ett malaysiskt passagerarplan i tron att det tillhörde den ukrainska armen och under måndagen greps ryska soldater som gjort sällskap med den andra ”humanitära konvoj” som Putins utrikesminister Sergej Lavrov skickat till staden Luthansk.

Att soldaterna skulle ha befunnit sig på ukrainskt territorium av ”misstag” som ryssarna hävdar är föga troligt. Men det är desto mer sannolikt att de befann sig på ett specialuppdrag som den ukrainska militären hävdar.

Porosjenko vars koalitionsregering upplöstes i juli har också bestämt sig för att utlysa nyval. Avsikten är att söka ett nytt mandat och – troligtvis – förnya banden med Nato och EU. Men för att citera forskaren vid Utrikespolitiska Institutet, Jakob Swiecicki, kommer en EU-ansökan innebära att landet måste genomföra många och svåra reformer.

Västvärlden kan också delvis skyllas för hur krisen utvecklades då man inte i tid markerade mot Putin. Swiecicki menar att ”man kunde ha ställt ett objektiv för Ukraina” och den polske utrikesministern Radoslaw Sikorski hävdar i en intervju med webbtidningen Ozy att EU till stor del kan skyllas för hur konflikten har eskalerat då unionen endast gjorde ”ett minimum för att påverka Rysslands agerande vid varje steg av krisen”.

Enligt den ryska nyhetsbyrån Intar Tass som har nära kontakter med Kreml kommer Porosjenko att presentera en fredsplan som bland annat innehåller en överenskommelse om lokala val, en skyddszon vid Ukrainska gränsen samt säkra evakueringsvägar för stridande milis. På längre sikt kan detta också leda till att varken väst eller Ryssland involverar sig aktivt i Ukraina, utan i stället söker skapa en neutral stat som efterliknar Österrike under kalla kriget.

En buffertzon mellan Nato och Ryssland som också har föreslagits av den amerikanske statsvetarprofessorn John Mearsheimer i denna månads nummer av den ansedda tidsskriften Foreign Affairs.

Detta ska dock inte utgöra ett hinder för Ukrainas väg in i EU, och det viktigaste i nuläget är att unionen står enat i sin vilja att hjälpa landet och därmed skickar en skarp signal till Putin att den tidigare Sovjetiska intressesfären i Östeuropa inte är något annat än just historia.

(David Lindén)

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Bittert, bittrare – Johan Croneman?

Mh17-Crash--700x350

Ibland blir det fel som när DN:s kritiker Johan Croneman skulle försöka att recensera utrikesminister Carl Bildts analysförmåga. Anledningen var det faktum att Bildt redan från början hävdade att det malaysiska passagerarplanet Flight  MH17 sköts ned av ukrainska separatister. Detta skulle han inte ha gjort enligt Croneman, och texten kunde ha blivit ett intressant kåseri kring mediafenomenet Carl Bildt för han är bevisligen ett fenomen. Men istället blev det bittert klagande över det faktum att Bildt redan från börjande hade ”klara besked”.

Det som också är värt att notera är att texten har noll empati med de 300 passagerare som miste livet. Istället bryr Croneman först lite ”klädsamt” för att i resten av texten klaga över att Carl Bildt återigen hade rätt när det gäller den ryska aggressionen i Ukraina. Som en person på twitter uttryckte det så kan det ju också vara så att ”vår utrikesminister faktiskt kan ha tillgång till underrättelser som journalister inte har?” samt att han med sitt intresse för konflikten i Ukraina hade tillräckligt på fötterna för ett kvalificerat uttalande.

Självfallet finns det mycket att kritisera Carl Bildt för, men att se det som en sport att försöka ”sätta dit honom” gagnar vare sig journalistiken eller den politiska debatten. För då hamnar Bildt direkt i försvarsställning och hemfaller åt en dryghet som hans anhängare älskar och hans belackare avskyr. Resultatet blir ett sämre politiskt samtal och att politikerföraktet späs på. Men Cronemans attack är inte bara ett exempel på dålig journalistik utan kan också ses i ett större perspektiv när det gäller krisen i Ukraina.

Svensk media och delar av oppositionen verkar ha svårt att inse att Ryssland är roten till konflikten. Utan Rysslands inblandning hade passagerna på MH17 varit i livet. Detta har att göra med att man hellre försöker attackera regeringen än att inse att Carl Bildts världsbild från kalla kriget troligtvis träffar mitt i prick när det gäller Ukraina och Vladimir Putin.

I ett historiskt perspektiv kan man säga att det är Bodströmdoktrinen som spökar. Döpt efter tidigare utrikesminister Lennart Bodström och som gick ut på att man inte kritiserade Sovjetunionens inre förhållanden. Nu handlar det om Ryssland och dess planer på expansion.

Slutligen är en ytterligare sak värd att notera – de som vill tassa kring Ukrainafrågan är också detsamma som inte har några problem med kategorisk Israelkritik och rent USA-hat. Något som på god svenska kallas för hyckleri.

(David Lindén)

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Banar Putin väg för Republikanerna?

 Oavsett vad man anser om den pågående krisen i Ukraina finns det fog för följande påstående:

Vladimir Putin har visat sig vara bra på propaganda, och som ett resultat av detta innehar han det politiska initiativet på bekostnad av USA och EU.

I Sverige har dessutom en del, annars skickliga, debattörer anammat propagandan så till den grad att det verkar pågå en egen idékonflikt på exempelvis Aftonbladet, där ledarredaktionen företräder en Putinkritisk linje bäst formulerad av Anders Lindberg som har en bakgrund som politisk sakkunnig på UD, medan kulturredaktionen som leds av Åsa Linderborg verkar ha utsett sig själva till en filial av ryska ambassaden.

Den viktigaste konsekvensen av Rysslands framgångsrika informationskrig handlar dock inte om Sverige eller EU, utan om den politiska debatten i USA där det pågår ett paradigmskifte inom utrikespolitiken. Putin har bidragit till att amerikanska beslutsfattare insett att USA:s europeiska hegemoni måste försvaras och att vad den tidigare presidenten George Bush den äldre kallade för ”The New World Order” var en önskedröm.

Att Ryssland ville återta sin gamla intressesfär borde emellertid inte ha kommit som en nyhet. Kriget i Georgien 2008 var ett tecken på detta och i samband med den konflikten kunde den som var vaksam snappa upp halvofficiella signaler från Moskva om att man önskade att USA, precis som under kalla kriget, skulle respektera informella gränser. 

Bookcover

En sådan signal var konferensen ”The Cold War and Its Legacy” som 2009 hölls på Cambridgeuniversitetet i Storbritannien där Rysslands tidigare Londonambassadör och nuvarande vice utrikesminister Grigoriy Karasin inledningstalade. I sitt anförande hävdade han att Obamaadministrationens vilja att snabba på Georgiens och Ukrainas Nato-inträde var ett uttryck för en ”Messiansk entusiasm som var en genväg till att repetera de misstag som man gjorde på 1990-talet och även på 1940-talet”.   

På diplomatprosa betyder det: vi vet vad ni håller på med och vi kommer att reagera.

Nu har man reagerat och bland annat tidigare republikanske utrikesministern Henry Kissinger menar att USA får skylla sig själva för att Washington sedan kalla kriget har levt med en känsla av förnöjsamhet där man trodde att Ryssland aldrig kommer vilja att resa sig igen.  

Frågan som återstår är vad detta kommer att få för konsekvenser för den amerikanska utrikespolitiken. I USA är det nämligen många som är besvikna på Vita Huset och på vad de anser Barack Obamas lama reaktion på krisen.

Sålunda kan utrikespolitik bli en stor fråga i nästa presidentval, och där kan Republikanerna även se en möjlighet att kritisera Hilary Clinton för attentatet i Bengazi i Libyen då USA:s ambassadör dödades. Republikanerna är också så pass splittrade att det blir svårt att enas om en kandidat som inrikespolitiskt kan tilltala mittenväljarna. Men om man gör det kan utrikespolitik bli ett kraftigt verktyg under valrörelsen.

(David Lindén)

För mer läsning: Out of the Cold: The Cold War and its Legacy (London: Bloomsbury, 2013)

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized