(Gör inte historien rättvis, men berätta om den, FOTO Nordiska Museet)
Det var många som hade förhoppningar när Alice Bah-Kuhnke utnämndes till kulturminister. Hon hade trots allt sysslat med kultur och till skillnad från sin företrädare Lena Adelsohn-Liljeroth verkade hon förstå att kulturpolitiken faktiskt är mer än att gå på idrottsmatcher och prisa samarbetet med näringslivet.
Men det var förhoppningar som inte besannades.
Kulturministerns senaste utspel är att regeringen har föreslagit ledamöter för insyningsrådet för Statens historiska muséer. Det är en bra åtgärd som visar att man vill ta en aktiv del i hur det gemensamma kulturarvet ska marknadsföras och förvaltas.
Bland de föreslagna ledamöterna finns chefen för Forum för Levande historia samt en docent i arkeologi. Men även PR-konsulten Seher Yilmaz som inte har något dokumenterat intresse för vare sig muséer eller kulturarv. Däremot är hon ordförande för den trendiga organisationen Rättviseförmedlingen, vilken har som affärsidé att förse paneler med experter som reflekterar Sveriges etiska mångfald.
Förvisso ingen dålig idé, men det gör en inte till expert på historia och hur historien ska redovisas. Det kan till och med ha motsatt effekt, för många museiutställningar är inte rättvisa men dock relevanta.
Ty det är nämligen så att historien är allt annat än rättvis. Men den förtjänar ändå att berättas
Ledarbloggen 
Man anar att utställningarna kommer att fokusera på hur svensk kultur påverkats av bronsålders solkulter från medelhavet, rusiska trälar, tyska hansan, danska adelsmän och belgiska valloner, på alla museer oavsett inriktning.