Tag Archives: EU

Hoppas Löfven inte var personlig

WEB_INRIKES

(Det gäller att prioritera, FOTO TT)

Nu när valrörelsen är över talar Stefan Löfven gärna om ”politiskt samförstånd”. I klarspråk betyder det att alla borgerliga partier minsann ska stödja den nya regeringen, då denna faktiskt behöver en majoritet i kammaren för att få igenom sina förslag. Trots att han inte uppfyllde sitt löfte om att ”i god tid före valet” ge besked om hur hans regering skulle se ut. Men vad som är än mer anmärkningsvärt, och lite komiskt, är att han klantade till sin internationella debut som statsminister.

Under gårdagens EU-toppmöte i Milano var vår nye statsminister så pass upptagen att han inte hade tid att skaka hand med Tysklands kristdemokratiske förbundskansler Angela Merkel, som troligtvis ville gratulera sin nye kollega. För Expressen berättar Löfven att han var upptagen med att förhandla med Frankrikes socialistiske president François Hollande, vilket förhoppningsvis inte säger något om Sveriges prioriteringar i EU.

Merkel må vara en politisk motståndare till Löfven och hade förvisso goda relationer med Fredrik Reinfeldt, men Löfven borde leva som han lär och inse att det i storpolitiken inte handlar om personliga preferenser utan om nationens intressen.

Tyskland är EU:s största ekonomi och har under krisen lett den ekonomiska återhämtningen. Frankrike däremot är en ekonomisk katastrof, och Hollande politik är impopulär och så pass icke-fungerande att den franska statsskulden nyligen slog rekord med 90 procent av BNP.

Förhoppningsvis var det inte för att lära sig som han bortprioriterade sin tyska kollega till förmån för sin socialistiske meningsfrände.

Stefan Löfven saknar inte heller internationell erfarenhet, och som internationell sekreterare för IF Metall har han säkert lärt sig att vara pragmatisk också när det gäller utländska kollegor. Men ska man vara lite tillspetsad så är hans vurmande för Frankrike oroande, och förhoppnings gäller det inte den ekonomiska politiken.

(David Lindén)

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Europa får inte glömma bort Ukraina

Vladimir Putin, Petro Poroshenko, Nursultan Nazarbayev

(FOTO TT)

Det var ett svalt handslag som inledde ett ännu svalare toppmöte. Men Ukrainas president Petro Porosjenko skakade i alla fall hand med sin ryske motsvarighet Vladimir Putin, när de i eftermiddags träffades i Vitrysslands huvudstad Minsk.

Förhoppningsvis är mötet början på något konstruktivt när det gäller konflukten i östra Ukraina, som pågått alltsedan Vladimir Putin i våras annekterande Krimhalvön under förevändningen att han bjudits in för att skydda en grupp Ukrainska separatister.

Mötets mer prominenta delegater kan delas upp mellan Poroskenko – och Putinlägret. EU representeras av utrikeskommissionär Catherine Ashton, handelskommissionär Karel de Gucht och energikommissionären Günter Oettinger. Den sistnämnda har också deklarerat att EU har som mål att säkra gastillgångar för Ukraina under vintern om Ryssland vill stoppa dem. Putins allierade är Vitrysslands diktator Alexandr Lukasjenko och Kazakstans ledare Nursultan Nazarbajev, som började sin karriär som politisk kommissarie under diktatorn Josef Stalin.

Men närvarande diktatorer till trots borde omvärlden välkomna överläggningarna.

Det pågår ett krig i Ukraina, även fast en del vill hävda att så inte är fallet.

Pro-ryska separatister har skjutit ned ett malaysiskt passagerarplan i tron att det tillhörde den ukrainska armen och under måndagen greps ryska soldater som gjort sällskap med den andra ”humanitära konvoj” som Putins utrikesminister Sergej Lavrov skickat till staden Luthansk.

Att soldaterna skulle ha befunnit sig på ukrainskt territorium av ”misstag” som ryssarna hävdar är föga troligt. Men det är desto mer sannolikt att de befann sig på ett specialuppdrag som den ukrainska militären hävdar.

Porosjenko vars koalitionsregering upplöstes i juli har också bestämt sig för att utlysa nyval. Avsikten är att söka ett nytt mandat och – troligtvis – förnya banden med Nato och EU. Men för att citera forskaren vid Utrikespolitiska Institutet, Jakob Swiecicki, kommer en EU-ansökan innebära att landet måste genomföra många och svåra reformer.

Västvärlden kan också delvis skyllas för hur krisen utvecklades då man inte i tid markerade mot Putin. Swiecicki menar att ”man kunde ha ställt ett objektiv för Ukraina” och den polske utrikesministern Radoslaw Sikorski hävdar i en intervju med webbtidningen Ozy att EU till stor del kan skyllas för hur konflikten har eskalerat då unionen endast gjorde ”ett minimum för att påverka Rysslands agerande vid varje steg av krisen”.

Enligt den ryska nyhetsbyrån Intar Tass som har nära kontakter med Kreml kommer Porosjenko att presentera en fredsplan som bland annat innehåller en överenskommelse om lokala val, en skyddszon vid Ukrainska gränsen samt säkra evakueringsvägar för stridande milis. På längre sikt kan detta också leda till att varken väst eller Ryssland involverar sig aktivt i Ukraina, utan i stället söker skapa en neutral stat som efterliknar Österrike under kalla kriget.

En buffertzon mellan Nato och Ryssland som också har föreslagits av den amerikanske statsvetarprofessorn John Mearsheimer i denna månads nummer av den ansedda tidsskriften Foreign Affairs.

Detta ska dock inte utgöra ett hinder för Ukrainas väg in i EU, och det viktigaste i nuläget är att unionen står enat i sin vilja att hjälpa landet och därmed skickar en skarp signal till Putin att den tidigare Sovjetiska intressesfären i Östeuropa inte är något annat än just historia.

(David Lindén)

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Sätt större press på Ungern

EU måste nu på allvar sätta press på Fidesz.

Först var det tragiskt, sedan oroväckande för att slutligen bli direkt farligt. Ungerns premiärminister Viktor Orbán och hans parti Fidesz har länge vållat den europeiska borgerlighetens huvudvärk. Orbán var ju hjälten från det fredliga upproret mot Sovjetunionen 1989, och innerst inne trodde nog de flesta att den före detta Oxfordstudenten var ungefär lika positiv till marknadsekonomi och västorienterad som Polens nuvarande utrikesminister Radoslav Sikorski.

Men Orbán var ingen Sikorski och alltsedan han återkom till makten 2004 har hans regering agerat allt annat än frihetligt.
Samtidigt är mycket av det som i Sverige skrivs om Orbán är ren partipolitik.

Som att Fidesz ensamma ändrade konstitutionen då det var en process som påbörjades under Orbáns föregångare socialisten Gordon Bajnai. Men trots nyanserna så är utvecklingen ”allt annat än förtroendeingivande” för att citera den ansedda tankesmedjan Freedom House analys av hur det står till med friheten i Ungern.

Detta märktes inte minst i lördags då Orbán i ett tal föreslog att den liberala demokratin skulle avskaffas eftersom ”finanskrisen 2008 visade att liberala stater inte längre kan tävla globalt”. Istället skulle man söka inspiration från Turkiet, Kina och Ryssland. Med andra ord: från sådana totalitära system som ”berövade ungdomen på deras framtid” som Orban uttryckte det när han som upprorsledare 1989 beskrev hur Sovjetunionen hade agerat 1956 när Röda Armen slog ned upproret i Budapest.

Troligtvis kommer Viktor Orbán dock inte att utvecklas till en klassisk diktator. Han är snarare en alltmer totalitär ledare som kommer att hålla sig kvar vid makten med hjälp av demokratisk fernissa. Ett tydligt exempel på detta är att han i samma tal lovade att en ”illiberal demokrati” inte kommer att förneka medborgarna ”frihet”.

En retorik som påminner om styret i Venezuela.

Speciellt med tanke på att Ungern likt Venezuela betraktar organisationer med extern finansiering som ”utländska agenter”. Det har föranlett Norge att avbryta sitt bistånd till Ungern, och nästa steg borde vara att EU stryper sitt bistånd till Ungern om man gör allvar om talet att avskaffa den liberala demokratin. Här har också Europaparlamentet en viktig roll att spela när det gäller att sätta press på ministerrådet.

Orbáns parti Fidesz tillhör den borgerliga partigruppen EPP där svenske Gunnar Hökmark (M) tidigare var viceordförande. Tidigare har Hökmark varit kritisk mot Fidesz i kulliserna, men nu är det hög tid att han luftar sin kritik offentligt.

Ledarredaktionen 

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Nya ledare i Norden

Utrikesministrar

I lördags valdes tidigare utrikesminister Jonas Gahr Støre till ordförande för norska Arbeiderpartiet (AP). Samtidigt som tidigare finske utrikesministern Alexander Stubb efterträdde Jyrki Katainen som statsminister i Finland för partiet Kookumus, vilket är Moderaternas motsvarighet.

Förvisso tillhör Stubb och Støre olika partier, men utrikespolitiskt har de mer gemensamt med varandra än med exempelvis de svenska Socialdemokraterna. Båda är varma anhängare av Nato, och är väl medvetna om att EU spelar en central roll i konflikten med Ryssland över Ukraina.

Om man dessutom betraktar dem i ett större europeiskt perspektiv framstår deras tillträde som en del i ett generationsskifte, då majoriteten av Europas länder numera styrs av ledare som fått sin politiska skolning efter kalla kriget.

(David Lindén)

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Miljöpartiet är i otakt med framtiden

MP2

Det är uppenbart att Miljöpartiet har haft en bra kongress i Göteborg under helgen. Med EU-valresultatet i ryggen och de rödgrönas övertag i opinionen är det ett självsäkert parti som går in i valrörelsen, och som är redo att ställa krav på eventuella möjliga samarbetspartners. De kan numera ses som ett europeiskt grönt parti som till fullo omfamnar EU-federalism när det handlar om den egna hjärtefrågan miljön.

Precis som Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven sa på valnatten så har andra partier mycket att lära av de gröna när det handlar om att diskutera – och föreslå reella lösningar på miljöproblemen. Men det finns också frågetecken när man granskar vilka beslut som togs på kongressen.

Ett potentiellt regeringsparti kan inte enbart fokusera på en enda fråga och när man granskar övriga förslag verkar partiets politiska uppdatering vara allt annat än genomförd.

Detta framgår som tydligast när det gäller förkortad arbetstid och införandet av ett friår. Två åtgärder som de flesta instinktivt kan se fördelar i. Varför inte ge dem som stressas på jobbet möjlighet att trappa ned eller med hjälp av en betald paus hitta nya perspektiv?

Invändningen mot ett sådant resonemang handlar dock om världsläget och det var en passande tillfällighet att den ansedda finanstidningen The Economist hade ett specialnummer om de asiatiska ekonomierna samtidigt som MP hade kongress. Det är skakande läsning för dem som tror att Västeuropa och USA ska kunna behålla sitt materiella välstånd utan att ta det hårt arbetande Asien på allvar.

Ett exempel är Indiens IT-industri som i början av 2000-talet avfärdades som ”body shops” och som numera är världsledande när det gäller att samla in stora mängder data. Tidigare var också en vanlig invändning att Asien aldrig skulle kunna skapa en europeisk-amerikansk uppfinnarkultur som bland annat gav marknaden Appleprodukter, men idag spenderar de största asiatiska företagen 50 procent mer när det gäller forskning och utveckling än vad de gjorde för bara fem år sedan.

Både Socialdemokraternas Stefan Löfven och Miljöpartiets två språkrör Gustav Fridolin och Åsa Romson brukar framhäva att Sverige aldrig kan konkurrera med låga löner. Asiatiska arbetare är också betalda betydligt mindre än sina europeiska och amerikanska motsvarigheter. Men även de lägsta lönerna har dramatiskt höjts i Asien.

De som inom en snar framtid kommer att drabbas av vad The Economist kallar för ”kylan från det österländska hotet” är inte längre arbetar – utan medelklassen eftersom asiatiska företag har börjat premiera kreativt tänkande och innovationer. För att tackla denna utmaning behöver man inse att det inte bara handlar om vad man gör utan också om hur mycket man faktiskt arbetar.

(David Lindén)

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

Bra att Hökmark är Hökmark

Foto Måns Linge(Foto: Måns Linge)

Det borde inte fungera, men det gör det ändå. Gunnar Hökmark, som är Moderaternas förstanamn till Europaparlamentet, var en del av det ”bunkergäng” som Fredrik Reinfeldt försökte distansera sig ifrån när Nya Moderaterna skapades och är dessutom tämligen lätt för motståndarna att karikera. Men han drar röster.

När Hökmark idag höll torgmöte i Borås blev det uppenbart varför han fungerar som röstmagnet.

”Hökmark” är nämligen något så pass unikt som en genuin politiker. Med en fast tro på EU och en gedigen ideologisk kompass kan han försvara även för stunden kontroversiella beslut.

Att han i valet har utsetts till ”högerspöket” av Socialdemokraterna och Aftonbladet, beklagade han sig mest å deras vägnar. Sådan etikettklistring var ett billigt sätt att försöka mobilisera de egna kärntrupperna, och att dölja det faktum att S förstanamn Marita Ulvskog inte är populär på hemmaplan.

Ulvskog kommer dessutom att bli än mindre populär om hon får igenom sitt förslag om att förbjuda importen av alkohol från Europa. Socialdemokraterna har trots allt förändrats sedan den tid då den legendariske finansministern Gunnar Sträng kunde argumentera mot sänkning av vinskatten med att ”skogsarbetare inte dricker vin”.

På torget märktes det att Hökmark är en varm vän av EU.

Även hans tidigare gärning har visat på detta. Den forne partisekreteraren har exempelvis ett gott rykte i de baltiska länderna, som minns hur han på 1980-talet var initiativtagare till den så kallade Måndagsrörelsen, som varje vecka möttes på Norrmalmstorg i Stockholm för att demonstrera mot den sovjetiska ockupationen av Estland, Lettland och Litauen.

GunnariFT

I dag står kampen för Ukraina, och Hökmarks engagemang har bland uppmärksammats av tidningen Financial Times som menar att han är en av 25 EU-parlamentariker som man skall ”hålla ögonen på”. Det märktes även att han gillar valrörelser och han trivdes lika bra på torget i Borås som i Bryssels korridorer.

I en tid av triangulering och anpassning är det bra att den allt annat än nye moderaten Gunnar Hökmark vågar vara ”Hökmark”.

(David Lindén)

 

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Ett första steg mot ett bättre Ukraina

Slaget om Ukraina är långt ifrån över. Barrikaderna på Självständighetstorget i Kiev står kvar. Kravallpolis och krypskyttarna håller ställningarna och de militanta oppositionsgrupperna på torget väntar just nu på det besked som kanske inte kommer. Deras krav är att president Viktor Janukovytj  ska avgå nu, inte efter ett presidentval i september. Det räcker inte med löften om grundlagsförändringar och en nationell samlingsregering för att de församlade ska lämna platsen.

Den politiska oppositionen i parlamentet har däremot röstat för att underteckna ett avtal som ska lösa krisen. Nyheten kom 15.01 under fredagseftermiddagen. Enligt Reuters utsände som närvarade när avtalet undertecknades, såg Viktor Janukovytj  inte lättad ut. Snarare såg han tyngd ut av allvaret i ögonblicket. Kanske hade han läst vad Sveriges utrikesminister Carl Bildt (M) sagt – att Janukovytj  har blod på sina händer.

Hur skulden för de många döda ska fördelas återstår dock att se. Det akuta skedet av den politiska krisen kan nu ha förändrats till det bättre, men det är alldeles för tidigt att tala om att risken för nya och långt värre strider – läs inbördeskrig – har minskat.

Vad som kommer att hända härnäst är nämligen ytterst oklart. Alla parter utom de som ser fortsatt våld som enda lösningen är medvetna om att varje steg mot en lösning förutsätter att de som håller i vapnen vid Självständighetstorget bokstavligen gör patron ur och tar ett djupt andetag. Så länge våldet ligger nära till hands kommer det inte att gå att  få till bestående politiska lösningar.

Det kan låta underligt och det kan framstå som kallsinnigt att skriva så, men Ukrainas problem är inte i första hand att polis och demonstranter skjuter på varandra. Inte ens att hundratalet människor har dött. Det verkligt allvarliga är att landet befinner sig på randen till ekonomisk kollaps.

Ukraina präglas av en mycket låg levnadsstandard.Valutan faller i värde och valutareserven är snart slut. Det finns inga pengar att betala löner och det finns inga pengar att betala skulder med. De pengar som snurrar i den ukrainska ekonomin försnillas nära nog omedelbart i vad som är ett av världens mest korrumperade länder. Det går inte att tala om en framtid för Ukraina om alla parter med intressen i den forna sovjetstaten inte tar sitt ansvar.

Ett första steg är att minska presidentens maktbefogenheter. Detta har redan aviserats och tanken är att den grundlag som gällde före 2004 åter ska gälla. Ett andra steg är att omvärlden hjälper Ukraina finansiellt; det behövs en nutida ”Marshallplan” för att snabbt få till en förändring av läget. Det gäller också att Rysslands president Vladimir Putin fattar ett modigt beslut, att reservationslöst hjälpa sin granne i det akuta läget. Samtidigt måste Ryssland också låta bli att lägga sig i hur landet utvecklas. Ryssland har en historisk skuld från Sovjettiden som arvtagarna till det kommunistiska imperiet inte har betalat.

Men även väst har sin del av ansvaret. Om EU ska kunna motsvara förväntningarna som finns i det vänligt sinnade landet, måste EU också agera bestämt. Gårdagens besked om att EU inför sanktioner mot ledande aktörer var ett riktigt beslut.

Ett förbud att resa in i unionen är symboliskt viktigt och att frysa finansiella tillgångar för människor i kretsen kring  presidenten är rätt signal. Men samtidigt bör EU erbjuda landet ett utökat associationsavtal som bland annat bör innehålla hjälp att bygga upp fungerande och rättssäkra och demokratiska institutioner.

USA kan för sin del avhålla sig från att försöka använda Ukraina som en bricka i ett elakt spel mot Ryssland och EU. Erfarenheterna från bland annat Georgienkriget visar att USA:s inblandning i konflikter i östra Europa inte är problemfri.

Men all hjälp och all omvärldens omsorger spelar egentligen ingen som helst roll om inte Ukraina på egen hand förmår att jämna ut de stora skillnader som finns inom landets gränser. Öst och väst i landet är som skilda världar, och kommer även fortsättningsvis utgöra en latent konflikthärd som dagens avtal och löfte om nyval inte gör något för att komma tillrätta med.

(Mikael Hermansson)

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized