Tag Archives: Nato

En emotionell utrikespolitik?

WEB_INRIKES

(Gärna fina ord och glada minner. Men också gärna lite resultat, FOTO TT)

Den vanligaste myten om utrikespolitiken är att det ”bara handlar om glitter och glamour”. I själva verket är det hårt arbete som kräver både analys och taktkänsla. Analys kan ofta kompetenta tjänstemän stå för, men taktkänslan måste utrikesministern lära sig själv och det var bland annat därför som Carl Bildt reste så pass mycket som han gjorde. För det gäller att hämta in intryck på plats i syfte att öva upp sin diplomatiska förmåga, även när många misstar detta för en jakt på glitter och glamour.

Margot Wallström är en av svensk politisks verkliga veteraner, och ska inte avfärdas i första taget. Det som dock bör påpekas är att hon har varit borta från svensk politik väldigt länge, och att man som EU-kommissionär och FN-representant inte måste ta lika tuffa beslut som en svensk minister. Däri ligger också skillnaden mellan henne och Carl Bildt, då Bildt under åren 1991-1994 fick en metaforisk kalldusch när det gällde att leda och fatta beslut.

Att vår nya utrikesminister behöver en sådan kalldusch märktes redan de första dagarna på jobbet när hon visade sig direkt falla in i den högljuda, storordade och resultatlösa utrikespolitik som präglade Socialdemokraterna främst under Olof Palme. Det är ett steg i rätt riktning att erkänna staten Palestina, men formatet kunde självklart diskuteras. Beslutet verkar inte vara förankrat i vare sig utrikesnämnden eller utrikesutskottet och formuleringen i regeringsförklaringen var så pass luddig att både Israel och USA tolkade det som ett direkt erkännande, och inte som att det ska ske under mandatperiodens gång.

Dessutom är det anmärkningsvärt att hon avfärdade Israels kritik som en ”emotionell reaktion” med tanke på att hon visat sig vara synnerligen känslomässigt när hon under valrörelsen bland annat hävdade att Alliansregeringen hade begått ett ”väpnat rån” mot Sverige.

Dessutom bör uttalandet om Palestina också ses i ljuset av orden om att FN ska lösa Ukrainakrisen. Ett märkligt uttalande, speciellt med tanke på att ryskt stridsflyg har intensifierat sin närvaro nära både Polen och Baltikum i syfte att provocera.

Så vad Wallström kunde ha gjort är att direkt rest till Ukraina för att visa att Sveriges linje ligger fast. Men istället för konstruktiv närområdesdiplomati fick Sverige en regering som verkar vilja bedriva en ytterst emotionell utrikespolitik.

(David Lindén)

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Hallå valrörelsen! Det är krig i Europa!

Ukraine

(Ryska soldater vid en vägspärr i östra Ukraina, FOTO TT)

Under torsdagen om inte förr, märktes det av att det var valrörelse. Vid tio på morgonen höll Stefan Löfven och Magdalena Andersson presskonferens om Socialdemokraternas granskning av friskolor, och tjugo minuter senare kontrade Alliansens partiledare med att i sin tur hålla presskonferens där de presenterade förslag på skärpt brottslagstiftning.

Två initiativ som hör hemma i vanliga svenska valrörelser. Men årets upplaga borde vara allt annat än vanlig och det beror på det katastrofala läget i utrikespolitiken.

I onsdags invaderades Ukraina av ryska armén enligt Nato och otaliga vittnen. Det handlar inte längre om separatister, ”humanitära hjälpkonvojer” eller om misstänkta soldatförflytningar, utan om en bekräftad invasion. Mötet i Minsk som många – däribland BT:s ledarsida – såg som början på något positivt är därmed torpederat och president Porosjenko har avbrutit en planerad resa till Turkiet för att stanna i Kiev och koordinera en möjlig motoffensiv. Han har också bett EU om militär assistans, vilket också sätter en större press på Sverige.

Försvaret och Sveriges säkerhetspolitiska framtid måste därför nu debatteras på allvar. Tidigare är det bara utrikesminister Carl Bildt som vågat påpeka att det faktiskt pågår ett krig i östra Ukraina och det är därför klargörande att statsminister Fredrik Reinfeldt nu åtminstone har vågat säga att det faktiskt handlar om ”en krigssituation mellan två europeiska länder”.

Ensamt kan Sverige emellertid inte göra mycket och det är därför under all kritik att Vänster – och Miljöpartiet motsätter sig att Sverige tillsammans med Finland beslutat underteckna ett så kallat värdlandsavtal med Nato, som bland annat betyder att Natostyrkor skulle kunna öva i Sverige.

Likafullt är samverkan det enda som kan avskräcka Putin, och precis som Reinfeldt också sade i Sveriges Radios P4 Extra så bör man besluta om skärpta sanktioner när Europeiska rådet träffas på lördag. Men det gäller också att Sverige på allvar satsar på en utbyggnad av försvaret, och följer Kristdemokraternas uppmaning om att utreda vad ett svenskt Nato medlemskap skulle innebära.

(David Lindén)

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Eduard Sjevardnadze (1928-2014)

Inom politiken är det en väl använd klyscha att vissa makthavare aldrig kommer till sin rätt om inte ”rätt tillfälle” infinner sig. På engelska är det beskrivit i devisen ”cometh the hour cometh the man” som ursprungligen kan spåras till Bibeln.

En sådan var Eduard Sjevardnadze som dog i dag. Ty han hade enkom varit en fotnot i Sovjetunionens historia, om det inte 23883hade varit så att han 1985 utnämnts till utrikesminister av Michail Gorbatjov, och därför kom att spela en historisk roll när det gällde att fredligt avsluta kalla kriget.

Som utrikesminister förespråkade han den så kallade Sinatradoktrinen, vilken skämtsamt döpts efter den amerikanske sångaren Frank Sinatras låt ”My Way” och som gick ut på att länderna bakom järnridån skulle få ökat självstyre, utan att centralmakten i Moskva lade sig i. Det skulle helt enkelt få sköta sig på ”sitt sätt” och Sjevardnadze kom därför att hamna i konflikt med Gorbatjov som ville bevara unionen.

Men han hade historien på sin sida och när han i december 1990 tvingades avgå gick utvecklingen så pass snabbt att han i november 1991 återinstallerades för att presidera över unionens fredliga upplösning. Han fick helt enkelt rätt, och det var i samband med den sista perioden som utrikesminister, som hans amerikanske kollega James Baker lovade honom att Nato inte skulle expandera till Sovjetunionens närområde.

Ett löfte som bröts av Clinton-administrationen, och som en del hävdar är en av orsakerna till den pågående krisen i Ukraina.

Efter Sovjetunionens sönderfall återvände Sjevardnadze till sin hemregion Georgien och kom att tjäna som landets president mellan 1995 och 2003. En ämbetsperiod som slutade med att han avsattes i den så kallade ”Rosenrevolutionen” 2003 och efterträddes av Micheil Saakasjvili. Men det är inte som georgisk president med auktoritära tendenser som han förtjänar att bli ihågkommen, utan som den utrikesminister som insåg att Sovjetimperiets dagar var räknade.

Eduard Ambrosis dze Sjevardnadze blev 86 år gammal.

(David Lindén)

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Vi behöver USA mer än någonsin

TETRRF-00024113-001

I dag är det USA:s nationaldag och det finns anledning att reflektera. Kring det politiska världsläget, vår egen syn på ”det stora landet i väster” och kring varför vi fortfarande behöver – och bör uppskatta – den enda kvarvarande supermakten.

För om man inte landar i den sistnämnda slutsatsen bör man betänka följande:

Om det inte hade varit för USA och Nato hade Vladimir Putin mycket väl kunnat annektera hela Ukraina, och våra baltiska grannländer. En del svenska debattörer – vilka tenderar att få utrymme på Aftonbladets kultursida – skulle dock hävda att ett sådant resonemang är uttryck för ”russofobi”. Men deras åsikter bör ställas mot Litauens president Dalia Grybauskaites uttalande i början av krisen, ”tacka gud för att vi är Nato-medlemmar”. De som upplevt Sovjetisk expansion är nämligen skeptiska mot Putin.

Självfallet är inte USA en nation som alltid gör allting rätt, vilket bland annat Bush-administrationens äventyr i Mellanöstern visade. Men till skillnad från andra stormakter är det en nation som försöker lära av sina misstag. Detta visar inte minst relationen till den gamla fienden Vietnam, som stadigt har förbättrats sedan den amerikanska kongressen hävde sanktionerna 1994, vilket en rapport från tankesmedjan Center for Strategic & International Studies har visat.

En viktig del av denna relation är att tillsammans arbeta för att lindra effekterna av Vietnamkriget, och bland dessa växtgiftet agent orange.

Numera är Vietnam en av USA:s närmaste allierade, och det är ett tecken på at man vill balansera Kinas inflytande i Sydkinesiska sjön. Det går också att spåra liknande tankegångar i försöken att normalisera relationen med Iran, då det behövs för att balansera Rysslands inflytande i Mellanöstern. Men det är också en normalisering som båda parterna skulle tjäna på, inte minst Iran som riskerar att Isis-milisen expanderar sin verksamhet från Syrien.

Sveriges relation till USA är både enkel och komplex.

Vi har alla en relation till USA, men politiskt gillar man att låtsas som att så inte är fallet. Ett exempel på detta är att vi framhåller Olof Palmes Vietnamkritik som något som verkligen gjorde skillnad. Men då kan det vara värt att minnas CIA:s analys av Olof Palme från 1968 där de bland annat skriver att ”vi är övertygade om att detta handlar om inrikespolitik, och vi står fast vid att relationen med Sverige även fortsättningsvis kommer att vara bra”.

Trots sina många brister är det en allierad att uppskatta, och dagens USA-hatare borde ställa den berättigade frågan om vilket land de vill ska ersätta stormakten – Kina eller Ryssland?

Glad 4 Juli önskar Borås Tidnings ledarsida!

(David Lindén)

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Nya ledare i Norden

Utrikesministrar

I lördags valdes tidigare utrikesminister Jonas Gahr Støre till ordförande för norska Arbeiderpartiet (AP). Samtidigt som tidigare finske utrikesministern Alexander Stubb efterträdde Jyrki Katainen som statsminister i Finland för partiet Kookumus, vilket är Moderaternas motsvarighet.

Förvisso tillhör Stubb och Støre olika partier, men utrikespolitiskt har de mer gemensamt med varandra än med exempelvis de svenska Socialdemokraterna. Båda är varma anhängare av Nato, och är väl medvetna om att EU spelar en central roll i konflikten med Ryssland över Ukraina.

Om man dessutom betraktar dem i ett större europeiskt perspektiv framstår deras tillträde som en del i ett generationsskifte, då majoriteten av Europas länder numera styrs av ledare som fått sin politiska skolning efter kalla kriget.

(David Lindén)

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Litar Nato på Skandinavien?

Stoltenberg Fogh

I boken Matadorlandet: Om det borgerliga Danmark (Stockholm: Samhällsförlaget, 2011) skildrar statsvetaren Ann-Sofie Dahl hur det gick till när Danmarks dåvarande statsminister Anders Fogh Rasmussen bestämde sig för att dra sig tillbaka från inrikespolitiken.

”Fogh” som han allmänt kallas i hemlandet hade i tysthet instruerat sina närmaste medarbetare om att hitta något ”lämpligt” för honom att göra och valet föll på generalsekreterarposten i Nato. Men då det tog tid att förankra hans ansökan läckte nyheten snart ut, och när det kom också fram att finansministern Lars Løkke Rasmussen låtit sy upp nya kostymer hos ett av Köpenhamns mer exklusiva herrskrädderier, drog många slutsatsen att han skulle efterträda honom.

Nu när Anders Fogh Rasmussen närmar sig slutet på sin ämbetsperiod pågår arbetet med att hitta hans efterträdare. Det verkar också som Nato-länderna har vant sig vid en skandinav, för om det stämmer som Aftenposten erfar, kommer Norges tidigare statsminister Jens Stoltenberg att efterträda sin danske kollega som Natos trettonde generalsekreterare.

Föraningen baserar sig dels på att Arbeiderpartiet förbereder sig för att hitta en efterträdare till Stoltenberg och dels på att USA:s president Barack Obama reser till Europa för att delta i ett toppmöte om atomsäkerhet. Det är troligt att man då också kommer att bestämma sig för en lista på slutkandidater.

Om det skulle visa sig stämma så skulle det vara ett kvitto på att medlemsländerna litar på Skandinavien och på att man har insett att organisationen, för att överleva, måste ta tillvara på sina mindre och nyare medlemsstater. Ett tecken på det sistnämnda är att Polens utrikesminister Radoslaw Sikorski nämns som en möjlig motkandidat.

Om det blir Jens Stoltenberg återstår att se, men det skulle i så fall vara ett bra val för Nato och för Skandinavien.

Till skillnad från de svenska Socialdemokraterna har det norska Arbeiderpartiet alltid varit varma anhängare av försvarsalliansen, och under sin statsministertid intensifierade Stoltenberg samarbetet. Det är inte heller första gången som en norrman förekommer som seriös kandidat då Høyreledaren Kåre Willoch lanserades 1988, men besegrades av Västtysklands försvarsminister Manfred Wörner.

Generalsekreterarjobbet har emellertid inte visat sig vara den lugna reträttpost som Fogh Rasmussen tänkt sig, och en sak är säker – den nye generalsekreteraren kommer att bli tvungen att hantera den pågående krisen i Ukraina och många andra framtida säkerhetspolitiska problem.

(David Lindén)

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Poängseger för knockoutkungen

Vitalij Klytjko slår inte bara hårt, han har heller aldrig blivit knockad. När den före detta boxningsvärldsmästaren under torsdagseftermiddagen dök på den konservativa och kristdemokratiska EPP-gruppens kongress i Dublin vann han dock sin första poängseger i karriären. Dub-1

Det här är en annan sorts match. Vi kämpar för Ukraina. För demokrati, mänskliga rättigheter, fri press och för att människor ska kunna leva i frihet.

Sa Vitalij Klytjko och sträckte fram handen. Av en händelse – det blev kö in i kongresshallen och jag stod i vägen – så fick jag en kort pratstund på tu man hand med honom innan resten av pressen uppfattade vad som hände.

Jag frågade om vad han tror kommer att hända härnäst i Ukraina. Och svaret förvånar inte.

Vad som än händer kan vi inte möta aggressionen med våld. Vi har bättre argument, vi står för frihet och demokrati och det är viktigt att vi vågar visar det.

Frihet och demokrati.  Det är ord som inte klingar ohörda i den församlingen.  Seger på poäng, som sagt.

Samtidigt är det ord som många gånger bara blir söndagsord i den del av världen där det går att ta just frihet och demokrati för givna. I Europa. Men inte i Ukraina, och rakt inte med Ryssland som granne.

En fråga till, vad kommer han att säga till de församlade EPP-politikerna?

Jag kommer givetvis att säga samma sak till dem som jag säger till dig. Men jag kommer också att säga att vi måste snarast möjligt inleda förhandlingar med Nato.

Våld alltså, trots allt. Men en annan sorts våld än en smäll på käften, eller för den delen, det våld som närvaron av en tung infanteristyrka klädd i rysk uniform innebär. Ett medlemskap i Nato skulle på kort sikt visserligen driva upp konfliktnivån till oanade och extremt farliga nivåer. Men på längre sikt skulle ett Natomedlemskap ”bara” vara ett inslag i en nationell strategi för att knyta Ukraina närmare till Europa.

Men riskfritt är det inte. ”Alla har en strategi till man får en smäll på käften” sa Mike Tyson på den tiden han var kung i ringen. Om Ryssland inte kan acceptera den frihetslängtan som finns i Ukraina idag, hur ska Vladimir Putin reagera om en stor del av det gamla sovjetimperium han nu håller på att återupprätta väljer att ansluta sig till fienden?

En sak var Baltikum och de gamla satelitstaterna i Östeuropa. Ukraina är något helt annat.

Vitalij Klytjko kom inte ensam till Dublin denna dag. Med på resan fanns också Julia Tymosjenko, den nyligen frigivna premiärministern med de välkända rågblonda flätorna. Inne i kongresshallen möttes hon med stor värme och många, många ville krama om henne. Men bakom scenen var tonen en annan. Tymosjenkos närvaro var något som enklast kan beskrivas som aningen besvärlig. Dub-2

Orsaken är uppenbar: Julia Tymosjenko är mänskligt att döma en förbrukad kraft och alls inte något trovärdigt alternativ som kan ena landet. Vitalij Klytjko däremot, tillhör morgondagens Ukraina. Han kan mycket väl bli president efter valet den 25 maj.

Känns lite märkligt att ha stått i vägen för honom.

(Mikael Hermansson)

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized