Det tyska förbundsdagsvalet på söndag rymmer inslag som är främmande i en svensk väljarvardag. Tyska väljare har något som vi saknar, nämligen en andra chans. Hälften av de 656 mandaten i förbundsdagen tillsätts genom majoritetsval i enmansvalskretsar.Den andra hälften fördelas proportionerligt, precis som i Sverige.
En liten detalj i sammanhanget är att röstsedlarna därmed ser annorlunda ut. De är uppdelade i två kolumner, och i den vänstra anger väljaren vilken kandidat som får hans eller hennes ”förstaröst”. I Sverige är det partinamnet som är störst och det är partiet som kommer först; personvalet är än så länge en andrarangsangelägenhet. I Tyskland kommer personen först och partiet i andra hand. I den högra kolumnen är det dock partiet som kommer främst och de kandidater som partiet lanserat anges i mindre stil.
Det är också utifrån denna andra kolumn som alla mandat sedan fördelas. Höger kolumn väger tyngre än vänster för hur sedan förbundsdagens sammansättning ska se ut.
Krångligt? Det blir värre. Först fördelas mandaten så att platserna i förbundsdagen står i relation till andelen angivna röster i hela landet. Sen fördelas mandaten i nästa omgång på delstater inom varje parti. Det är i detta läge som vänster röstkolumn på valsedeln spelar sin avgörande roll. De mandat som vunnits i direktval dras bort. De mandat som återstår tillsätts utifrån högra kolumnens namnlista.
Naturligtvis går inte ekvationen alltid ihop. Det kan bli fråga om att det efter sammanräkning visar sig att det finns fler valda än det finns platser i förbundsdagen. Då är det tyska valsystemet så vist ordnat att om ett parti får fler direktvalda mandat än vad man får efter det att andrahandsrösterna räknats samman, då utökas förbundsdagen med så kallade överhängsmandat. Alla får påsar, ingen blir besviken. Utom de partier som inte når över femprocentsspärren.
Lockar inte detta till att väljarna ofta splittrar sina röster, att man först röstar på en populär person och sedan på det parti man egentligen känner sympati för? Nja, i teorin kan det gå till så. Men i praktiken är det relativt ovanligt. Det beror inte minst på att det tyska valsystemet är komplicerat. De gånger man i efterhand kunnat upptäcka närmare fem procents röstsplittring har denna genomgående förklarats med att denna varit ofrivillig!
Ledarbloggen 