För att förstå dagens Ungern och det faktum att regeringspartiet Fidesz igår fick ett starkt förnyat förtroende måste man förstå dess partiledare Viktor Orbán. Han är nämligen sammanlänkad med landets moderna historia och personifierar på många sätt de förväntningar som västvärlden hade på Ungern och den efterföljande besvikelsen.
En besvikelse som varit så pass förlamande att den borgerliga partigruppen i Europaparlamentet, EPP, inte ens verkar ha satt sig ned för ett allvarligt samtal med Fidesz.
Om man skall förstå Ungern måste man även ha Ungernrevolten 1956 i åtanke. När sovjetiska stridsvagnar krossade landets försök att bryta sig ur järnridån och skapa ”socialism med ett mänskligt ansikte”. Det var också det året som i västvärldens ögon kom att skapa Viktor Orbàn, även fast han föddes först sju år senare.
När han för första gången uppträder i den internationella offentligheten var det nämligen den 16 juni 1989 vid den ceremoniella statsbegravningen av Imre Nagy och de andra ledarna för Ungernrevolten. I sitt tal nämner han bland annat att revolten tvingade Ungern att välja en annan väg än den ”asiatiska återvändsgränd som vi pressades in i” av Sovjetunionen och att det Ungerska kommunistpartiet ”bestal dagens unga på deras framtid 1956”.
För många var han med sin bakgrund som gästforskare vid Oxforduniversitet i Storbritannien och sin orientering mot Västeuropa och USA en symbol för framtiden. När han 1990 valdes in i parlamentet och senare blev partiledare för det liberala Fidesz skrev bland annat den brittiske vänsterhistorikern Tony Judt om hur dess unga och jeansklädda parlamentsledamöter var en ”frisk fläkt” i den stela östeuropeiska politiken.
Till en början var de också det, men detta ändrades efter tiden i opposition 2002-2010. För Orbán var valförlusten en djup besvikelse och det är troligt att han efteråt bestämde sig för att till varje pris behålla makten.
Men den stora frågan är om han verkligen hade förändrats och svaret går att spåra i det tal som Orbán höll 1989. För redan då beskrev han hur Ungern hade tvingats in i en ”asiatisk återvändsgränd” av dåvarande Sovjetunionen. Fidesz har helt enkelt aldrig varit liberalt som många i västvärlden länge velat tro. De har alltid varit religiöst nationalkonservativa med en stark betoning på Ungern, där man alltid har definierat sig som västerlandets utpost mot öster och Asien.
På grund av detta har man inte haft några problem med att luta sig mot det högerextrema Jobbik som är ännu mer anti-öst och dessutom, antisemiter. Det har dock tagit tid för många borgerliga partier i väst att inse detta, då man istället har velat se Fidesz som ytterligare en allierad efter 1989. Efter gårdagens val är det därför dags att man inser sitt misstag och ett första steg är att man i Europaparlamentet på allvar börjar ställa krav på sitt ”systerparti”.
Ty annars riskerar man att också dagens ungrare rånas på sin framtid.
Ledarbloggen 