I gårdagens avsnitt av SVT:s Uppdrag Granskning med under rubriken ”Det goda våldet” granskade Janne Josefsson den vänsterextrema gruppen Revolutionära Fronten (RF). Programmet var en uppföljning till reportaget ”Kampen kräver mer än ord” om nynazistiska Svenska Motståndsrörelsen.
Det faktum att hip-hop artisten Sebbe Staxx från Kartellen medverkade i programmet och försvarade RF:s aktiviteter kan också tjäna som en illustration på att hotet från vänster ursäktas, försvaras och slätas över av många inflytelserika debattörer – till skillnad från det våld som kommer från nazister.
Det var dessutom intressant att studera hur en del reagerade på gårdagens program, som exempelvis Ali Esbati som är f.d. ordförande i Ung Vänster och nu riksdagsersättare för Vänsterpartiet. Esbati är en flitig twittrare och när Janne Josefsson i ett tidigare programifrågasatte hur svensk barnfattigdom skildras,ansåg Esbati att han endast förtjänade ett ”fuck you”. Men denna gång nöjde han sig med att mena att Josefsson ägnade sig åt ”nazi-apologetism”.
En annan som inte heller skrädde orden var musikjournalisten Ametist Azordegan som tyckte att det var dags för Josefsson att komma ut som nazist. Förvisso bör man inte att lägga så pass stor vikt vid hennes analys då den skrevs i affekt, men det är ändå intressant att en person som i en intervju med tidningen Fokus betonade att ”man kan prata och nå även dem som har en mer hatisk världsbild” just den här gången valde att inte lyssna.
Det tredje som var värt att notera är att Dagens Nyheters kulturskribent Malin Ullgren bestämde sig för att helt enkelt avspisa programmet som ”insinuant”, och hävdade att RF:s medlemmar främst är intresserade av våld och inte ideologi. Man kan då ställa sig frågan varför de inte blev vanliga brottslingar, utan har bemödat sig att motivera sitt våld med just politik.
Kanske är det så att de känner sig påhejade av en del människor i offentligen och tycker att de faktiskt gör samhället en tjänst.
Ledarbloggen 